Linn Koch-Emmery "På väg"
Det är vardagliga bilder som visar hur delar av en tjejs liv har sett ut under de senaste åren. Då har hon följt olika musiker och fotat både dem och bakom kulisserna. Man ser också i hennes bilder att hon varit på festivaler, rest och levt livet helt enkelt. Det är alltså inga uppställda foton, utan alla bilder visar vad hon varit med om. Det är allt från miljöbilder, på sig själv och sina vänner. De är tagna ur hennes synvinkel som visar de här åren från 2008 till 2013 ur hennes perspektiv. Bilderna är som sagt väldigt varierade och väldigt bra. Då menar jag inte att bilderna gör sig bra om man bara skulle se en utav dem. De gör sig bra tillsammans och man ser ett mönster i hur hon har tänkt sig det här projektet, och det är inte att hon tagit bra komponerade bilder.
Det är inga färgglada bilder utan de är svartvita eller redigerade i tonade färger och ser gammaldagsa ut. Det är heller inga glada bilder. Folk ler inte på bilderna. De ser allvarliga, fundersamma eller rent av ledsna ut. Det gör inte att man blir glad av bilderna, man funderar istället på varför personerna ser slitna ut. Jag får känslor av 90-tal då det inte bara är bilderna som är redigerade i ett gammaldags stuk. Deras kläder, möbler, saker och miljön ser ut att komma från 90-talet. Även om jag själv inte får ett lyckorus när jag tittar på dessa bilder så gör de ett intryck. Jag blir inspirerad av dessa bilder, att bilder tagna i nuet kan bli så bra. Jag känner också igen mig i vissa bilder, då jag varit med om samma saker som hon upplevt. Jag har varit vid hollywood-skylten och åkt på USAs vägar, jag har sett Norlie & kkv live och jag har cyklat hem från Bråvalla mitt i natten med vänner. När jag ser dessa bilder får jag minnen från det jag varit med om, vilket gör mig på gott humör. Jag kan bara tänka mig vilka minnen fotografen får av att kolla på sina bilder.
Johanna Adebäcks "Med hälsning från Norrköping"
Flera hundra bilder på bara fasader här i Norrköping. Alla bilder är vykort, därav utställningens namn "Med hälsning från Norrköping". Det är extrema närbilder och blir då abstrakta i många olika färger och former. Flera bilder ser ungefär likadana ut, så man märker att de husen har liknande fasader. Jag tycker verkligen om sådana bilder när man inte riktigt ska se vad det är. Att det är fina mönster, former och färger som bygger upp bilden istället för ett objekt. Därför gillade jag denna utställning. Dock blev det för mycket att titta på och ta in. Jag skulle vilja tittat på ett mindre antal av bilderna då jag skulle fått chansen att verkligen ta in och forma bilderna till egna tankar och idéer. Nu blev man överröst av bilder och man kunde inte titta noga på bilderna eftersom man ville hinna med att se alla. Jag fastnade lite extra för ett x antal bilder som stack ut och var lite udda.
Peter Gerdehag "Kokvinnor"
Här ser vi en skildring på två systrars kärlek till sina kor och sin ladugård. Vi får följa deras arbete på gården och deras umgänge med korna. Bilderna är tagna i olika miljöer, ur olika perspektiv, i olika färgskalor och med blandade känslor. Man får i alla fall blandade känslor när man tittar på bilderna. Ibland ser de väldigt dystra ut medan en del är jätte färglada och härliga bilder. Speciellt när det är en grön och fin sommar, kor och en leende Britt på bilden (storasystern). På väggarna mitt i utställningen sitter utvalda bilder som fanns i utställningen, men dessa var redigerade i mörka färger. Det var bilder på när systrarna arbetade med korna eller satt och vilade sig. Med den mörka färgen som såg väldigt gammeldags ut blandat med systrarnas arbete på gården blev bilderna dystra. Det såg ut att vara ett jobbigt och slitsamt arbete de utförde, som inte alls gav någon njutning. Att Britt har sitt huvud i en hink på flera bilder gör inte att jobbet ser roligare ut, inte heller på bilden när hon ligger utmattad i ladan. Man får också blandade känslor när man ser Britt gående. Hon såg väldigt gammal ut, rynkig, kort och smal. Jag trodde att Britt hade fått denna böjda rygg av att mjölka korna i hela sitt liv, vilket gjorde det hela lite sorgligt. Dock var det en olycka som skett, men det förändrade inte mitt första intryck av att dessa bilder skildrade en vardag som man levde i förr.
Geraldo Melos "Outsiders"
Varje enskild bild i utställningen berättar sin egen historia. Man kan tolka bilderna på flera olika sätt och det tror jag Geraldo ville visa. Att alla människor har sin egen historia att berätta. Man ser flera olika känslor i de bilder han tagit. Det var ofta jag associerade till ensamhet, eftersom det för mesta enbart var en person på bilderna. En person som antingen visade på besvikelse, hopplöshet, mod, förväntan eller andra känslor. Personerna både ler, arbetar, går, tittar bort eller bara är som om ingenting. Han har fotat situationer av ensamhet i olika delar av världen och visar att det är samma känslor människor har vart man än lever.
Att jag ser just dessa känslor i bilderna är för att fotografen t.ex. visar en målvakt som precis släppt in en boll i målet, en munter pojke som går med ett gevär på ryggen och en dam som varken är glad eller ledsen men ser ut att ha tappat hoppet. I bakgrunden av damen ser man militärer då man kan tolka bilden på alla möjliga sätt. Även det fotografiet taget på en väldigt vacker himmel, där en ensam fågel flyger i det vänstra nedre hörnet och i det nedre högra hörnet sitter en man med huvudet sänkt och knäppta händer, kan man tolka på olika sätt med ett flertal olika känslor.
Bilderna varierar i färg. En del är färglada, en del svartvita, suddiga, klara och en del överdrivet redigerade. Vi ser både närbilder, landskap, byggnader och människor i utställningen. Alla bilder har i alla fall en gemensam nämnare, och det är känslan av att vara en outsiders.
